Var på studieresa i Bryssel för några år sedan.

31 mars, 2009

Så har tiden gått, och plötsligt var det 2009. Jag fick en inbjudan att lyssna på Margot Wallström inför EU-valet i juni. Fick förhinder att gå i sista stund. Men Ruter Dams verksamhetschef Charlotte W Wiebe, representerade oss. Resultatet blev att Margot nu svarar exklusivt på frågor inför EU-valet på Ruter Dams webb-sajt. Det finns så många frågor att ställa till Margot Wallström – en riktigt tung befattningshavare inom EU – Vice Ordförande i EU-kommissionen. Hon känner de styrande på Europanivå. Har satt sig in i de viktiga europeiska frågorna. Vet hur hon ska navigera i Bryssels maktkorridorer. EU är viktigt. Samtidigt känns det som om människor inte riktigt engagerar sig trots att massor med viktiga frågor numera fattas på EU-nivå. Hur ska det gå med Lissabon-fördraget? Nuvarande ordförandeland Tjeckien har regeringskris. Hur påverkar det EU-arbetet? Just nu handlar det om demokrati och utvidgning av antalet medlemsländer. Turkiet knackar på dörren. Några länder stöder deras medlemskap, andra länder verkar oroade över deras demokrati. Gissar att uppfattningen om muslimer, slöjor eller inte slöjor också spelar in. Samtidigt påminns vi om att Sverige står utanför Euro-samarbetet. Kronan faller, våra grannar Finland är sura över den svenska smygdevalveringen. Samtidigt som vi får mindre för våra kronor. Borde Sverige också införa Euron eller? Frågorna till Margot är många. Fantastiskt roligt att hon exklusivt svarar på frågor från Ruter Dams Affärsnätverk.

Skådespeleri i toppklass på Stadsteatern

28 mars, 2009

Skådespelartalanger på högsta tänkbara nivå. Jag har sett pjäsen tidigare, med andra skådespelare. Överraskande och roligt med Tommy Berggrens regi åt buskishållet. När det handlar om existentiella värden i långsam miljö gör det gott att skratta ibland. För mig handlar föreställningen om väntan på en dröm som aldrig slår in. Passiva människor som bara sitter på ändalykten och längtar. Men utan drömmar skulle livet inte vara värt att leva. Alla behöver ett mål, en dröm och vision. I managementböcker och chefsutvecklingsprogram är detta basen. Här påminns vi om att detta gäller alla människor oavsett samhällsnivå.

Just nu pågår en häxjakt på giriga chefer. Det intressanta är att de som hängs ut värst är kvinnor.

25 mars, 2009

Framgångsrika chefer är oftast tävlingsinriktade och jämför sig med varandra. Inflation, svårighet att mäta resultat på rätt sikt och andra saker har påverkat de extremt höga ersättningsnivåerna. Yttersta ansvar har styrelsen.

Vi lär få se nya tag på lönesidan framöver. Men just nu pågår drevet – särskilt mot kvinnor. Samhället är inte lika tolerant mot en kvinna som agerar ”fel” som mot en man.

Det finns relativt få kvinnliga chefer. Därför syns de tydligare och är ofta mer påpassade än sina manliga kollegor. En slarvig man – ja, det anses nästan charmigt. Men det är mindre charmigt när en kvinna är slarvig, aggressiv eller utagerande. Känslorna går på någon slags undermedveten nivå, en nivå som vi människor inte riktigt vill kännas vid. Vi säger att kvinnor och män är precis lika, men vi agerar fortfarande olika i möten med kvinnor och män. Jag har funderat mycket över de här frågorna. Bland annat när jag skrev boken, ”Dagens kvinnliga chefer” där jag intervjuade 24 kvinnliga chefer som det har gått bra för. Kvinnor är mindre riskbenägna, mer relationsorienterade i ett vidare begrepp och har stort fokus på balans i livet och helhetsansvar. I Ruter Dam talar vi ofta om dessa frågor. Genom åren har jag mött cirka 900 kvinnliga chefer som deltagit i våra program.

Jag tycker att den häxjakt som pågår just nu är obehaglig och associerar lite till känslorna som drog igång under franska revolutionen. Alla kan ju göra fel, både män och kvinnor. Jag tror att människor reagerar mot kvinnor som tar stor plats, pekar med hela handen, vet vad de vill, tar risker och inte väjer för maktkamper. Det upplevs som okvinnligt.

Min vision är fler bra chefer oavsett kön. En ledningsgrupp bör bestå av både män och kvinnor. Det ökar lönsamheten. Medarbetare, kunder och samhälle består ju av både kvinnor och män. Om vi tillsammans kan skapa en öppen kultur, där arbete och resultat står över ”politiken” är jag övertygad om att vi alla vinner på det.

Påsk på Stadsteatern i Stockholm

16 mars, 2009

Det låg något i det. Skådespelarna satt på varsin stol. Där satt de kvar i princip hela föreställningen och pratade. Man fick föreställa sig deras rörelser. Föreställningen beskriver en paralyserad familj – helt innesluten i en skuld som beror på deras frånvarande pappa. Han har försnillat pengar. De bor i en liten stad. Alla känner alla som blev drabbade. Flera fick gå från hus och hem. Familjemedlemmarna hanterar sina skuldkänslor olika, genom att förneka pappans skuld (gäller hustrun) eller genom att isolera sig. Jag tänker på vår pågående finanskris. I tidningarna läser vi om människor som lurar och försnillar pengar för andra. Samhällsekonomin försämras. Alla är oroliga. Då passar det riktigt bra att gå och se just pjäsen Påsk. Att påminna sig att livet ändå är större än allt annat. Att det gäller att hitta utvägar också i svåra situationer. Den där familjen kan inte hjälpa att pappan har förskingrat pengar. De måste hitta nya sätt att leva, utan pappans skuld vilande över sig. Och i slutet av pjäsen händer något som faktiskt förändrar situationen. En riktigt bra pjäs!

Spridda tankar angående bonusar

14 mars, 2009

Självklart vill ledningen ha så hög lön som möjligt. Men ansvaret ligger hos styrelsen. Så det är hög tid för styrelserna att fundera över hur de ska sätta upp korrekta mätetal för löner, ersättningar och bonusar. Som det är nu har de varit kortsiktiga. Sophie Nachemson-Ekwall skrev i lördagens DI att AMFs ledning fick bonus genom att sälja Scania aktier till MAN hösten 2008. Härigenom blev tyska MAN ägare till Scania. Den kortsiktigheten kan sannolikt inte ha varit meningen när reglerna sattes. Så det är nog dags för olika styrelser att göra en ordentlig hemläxa på det här området. Träffade för något år sedan en klok person som sa att tidigare, när alla ersättningar till ledningar och VD-ar var hemliga, var ersättningarna och lönerna lägre. Men i och med kraven på öppen redovisning av ersättningarna, blev det samtidigt tydligt för de olika VD-arna och ledningsgrupperna var i löneläget de befann sig. Eftersom de mäter sig med varandra, blev detta enligt den här personen början till de väl tilltagna löneökningarna för de högsta cheferna.

Gymmets personal tränar livräddning

12 mars, 2009

Vårt gym är att av få med defibrillator. För att den ska fungera måste den dels skötas om regelbundet, dels måste personalen tränas i att hantera den. Tack vare denna förutseende planering, räddades livet på en gymmedlem för en tid sedan. Nu var det dags att upprätthålla personalens kunskaper. Alla utbildas och tränas regelbundet. Det kändes lite egendomligt att träna sent på gymmet och påminnas om risken för olyckor. En i personalen informerade oss som var kvar att det pågick träning, så det var inget att oroa sig för. Plötsligt kom hela gruppen. De samlades kring en docka som låg bland träningsredskapen. De tog fram defibrillatorn, och satte igång den. Maskinen började prata. Jag stod och tjuvtittade över ryggen, för att få ett litet hum om hur livräddning går till. Tänkte att den kunskapen borde vi alla ha. Hela gruppen lyssnade på en röst som tillhörde hjärtmaskinen. Den instruerade hur de skulle sätta på elektroderna på träningsdockans bröst. Rösten informerade om alla steg; när de skulle trycka på elen, hur de skulle göra mun-emot-mun räddning. De hade gått igenom alla detaljer i livräddning i ett separat rum innan. Som avslutning var det ett verklighetsliknande prov mitt i gymmet. Jag undrar hur många arbetsplatser, och gym med för den delen, som har defibrillatorer och utbildad personal.

Stående ovationer när De Tre Musketörerna har premiär på Stockholms stadsteater

11 mars, 2009

De tre musketörerna, som egentligen är fyra, rumlar, festar, stöter på brudar och dricker nätterna igenom. Högt i bakgrunden står en riktig hårdrocksorkester. Vi möter den berömda kardinal Richelieu och hans elaka hantlangare, där hans närmaste man ser ut som Prince. Från start är det fantastisk rock och popmusik. Tempot är snabbt, inte en död sekund. Fantastiska skådespelare. När dramat var slut ställde sig premiärpubliken upp direkt och applåderade. Jag har aldrig upplevt något liknande. Alla var fullständigt entusiastiska och bara jublade. Vilken succé. Rolig, fylld av glädje och energi. Regissören Alexander Mörk-Eidem har tidigare regisserat Sommargäster, Hedda Gabler och Tre Systrar på Stadsteatern i Stockholm. Alla totala njutningar. Jag ser fram emot hans nästa produktion. I avvaktan på det skulle jag gärna se de Tre Musketörerna en gång till, bara för att glädjas åt musiken och detaljerna.

Madame de Pompadour

8 mars, 2009

Herman Lindqvist har skrivit om hennes liv. Född borgerlig. Namn Poisson det franska uttrycket för fisk. Jag såg en fransk film om henne. När hon var ny älskarinna till kungen och flyttade in i Versailles var naturligtvis drottningen, kronprinsen och alla med positioner vid hovet upprörda. Med noggrannhet markerade alla sina revir och försvarade sina positioner vid hovet. En dag kom Mme de Pompadour enligt filmen, hem till sin våning i Versailles och fann den full av rå fisk. Ja hon kan inte ha haft det lätt. Men överlevde alla intriger, och blev kvar även när hon var äldre och inte längre träffade kungen i sängkammaren. Han behövde hennes kloka råd och stöd. Hon slutade som baronessa med makt och anseende. Kungar och sändebud bad om audiens hos henne när de önskade att kungen skulle lyssna på dem. Spännande att tänka på Mme de Pompadour på Kvinnodagen den 8 mars.