IKEA

31 januari, 2010

När det nästan var dags för Lennart Dahlgren att börja trappa ner inför pensionen, fick han frågan han inte kunde tacka nej till – att starta IKEA i Ryssland. Han frågade familjen om de kände för att komma med. Och det gjorde de. Jag sträckläste boken. Vilka enorma utmaningar Lennart Dahlgren och IKEA mötte. Mycket handlar om att vi kommer från olika kulturer. Och för att lyckas måste du förstå den kultur, och situation du befinner dig i. Alla som är intresserade av att starta företag i Ryssland, i Kina eller Indien, har något att lära av den här boken. Ödmjukhet, uthållighet och humor! Att skratta när det egentligen bara blir för mycket. Att komma igen, hitta nya ingångar, nya människor att prata med. Och vara långsiktig. Lennart Dahlgrens första bok är faktiskt också riktigt underhållande. Inte självklart för en affärsperson som aldrig skrivit en bok innan.

Läs mer om boken här

Såg en modern Medea på Stockholms Stadsteater.

27 januari, 2010

Som hämnd för att hon blir lämnad av sin man. Hur man nu kan hämnas på sin man genom att mörda sina egna barn. Och det är väl detta som har intresserat manusförfattaren Mia Törnqvist. En tokig kvinna, ensam med sina tankar i ett kalt rum – på dårhus eller i fängelse. Odile Nunes sitter ensam, uppkrupen i en stol när vi i publiken börjar sätta oss i stolarna. Hon stirrar rakt framför sig. Hon dränkte sin son, i en vak på isen. Många människor såg vad som hände, men hann inte ingripa i tid. Hon berättar om sonens små vita händer som klamrade sig fast vid iskanten. Inget mer syntes än händerna, innan de försvann ner i djupet. Med lite hjälp av Medea. Hon verkar inte ångra sig. Går runt i det lilla rummet, instängd med sina minnen. Minnen av kärleken till sin f d man Jason, upplevelsen av instängdhet tillsammans med sonen som aldrig lämnade henne ifred. Det är en sargad människa vi möter. Jag lämnar Stadsteatern, glad att inte må som hon.

Jag gillar f

18 januari, 2010

Vet inte om han har varit tjänstledig en tid, eller om jag har missat hans föreställningar. Det handlar om ett svårt ämne – hur vi människor beter oss i svåra situationer. Andra världskriget, SS, hot och summariska avrättningar av oliktänkande och judar. Regissören Ragnar Lyth sätter huvudpersonens agerande i ett sammanhang. Förebild lär vara den på sin tid hyllade tyske skådespelaren Gustaf Grûndgens. Han påstås ha sålt sin själ för att överleva under Hitlers styre i dåvarande Tyskland. Han överlevde som skådespelare och gjorde karriär. Förrådde sina tidigare ideal och stod inte upp för tidigare vänner. Jag har just läst f d ambassadören Dag Sebastian Ahlanders bok ”Hitler och Stalin – en bok om ondska”. Utgiven på Bonniers. Kan varmt rekommenderas. Jag var illamående när jag hade läst färdigt. Fick anledning fundera över hur stark jag själv hade vågat vara i ett samhälle där alla anger alla; där människor utsätts för summariska rättegångar; blir hämtade mitt i natten; öppet mobbas av alla medmänniskor och där du inte vet vem i din omgivning som anger vem. Alla uppmanas till angiveri och spionage. Lätt att ange en granne som har en fin lägenhet som man själv vill ha; en medmänniska man tycker illa om. Alla bör vi fråga oss hur modiga vi är i ett sådant samhälle. Forskning visar att majoriteten ylar med vargarna och agerar som majoriteten. Därför gillar jag Mefisto – en karriär. Den försöker illustrera detta mänskliga beteende. Jag hoppas många ser föreställningen, och att många vågar ställa sig själva frågan hur modiga de egentligen hade varit i dåtidens Tyskland. Eller Ryssland för den delen.

Premiär för Hamlet på Stockholms Stadsteater

6 januari, 2010

Alla var finklädda och jag med. Hade köpt ny kjol och skinnjacka på Armani (rea). I pausen bjöds vi på bubbel – för det var både nyår och 50-års firande. Premiären innebar avspark för Stockholms Stadsteaters firande under ett helt år. Jag är sedan länge trogen besökare på Stadsteatern. Tycker att föreställningarna genomgående håller hög klass. Jag har sett flera Hamlet-föreställningar tidigare. Alla väldigt olika. Den här är föredömligt kort (2,5 timme), rak och koncis. Alla skådespelarna är bra. Gustaf Skarsgård som ung förvirrad Hamlet känns jätterätt. Gillar alltid Jakob Eklunds utstrålning. Här är han klart bra som elak skurk och styvfar. Och så har vi Sven Wollter, spjuvern som börjar bli gammal. Han gör en enastående dödgrävare. Shakespeare brukar ge mer glöd till de manliga rollerna än de kvinnliga. Trots det gör både Katarina Ewerlöf och Lisa Werlinder bra ifrån sig som mamma och Ofelia. Efter stående ovationer, var det dags för nyårsfirande midvinterkallt Stockholm. Många smällare från tidiga kvällen. Och raketer vid tolvslaget. Men det var klart färre raketer i år jämfört med tidigare år. Den enda som var glad över det var hunden (som avskyr smällare och raketer).