För sju år sedan hämtade vi vår hundvalp.

28 maj, 2010

Han växte upp på en skandalkennel. Ägaren blev av med alla sina hundar. Polisen gjorde tillslag, och med tanke på det dåliga svenska djurskyddet inser jag att det måste ha gått riktigt långt innan veterinärer, polis och andra lyckades få tillstånd för detta tillslag.  Alla hundar omhändertogs av Hundstallet i Åkeshov. Vi köpte vår hund något år innan detta polisingripande. Jag blev rekommenderad den här kenneln av en familj som hade goda erfarenheter. Det visade sig att vår hund antagligen är resultat av inavel. Han har problem med sina ögon och en del annat. Han är mycket lugnare nu, men vägen hit  har varit krokig. Vi har tagit hjälp av hundpsykolog, varit noga med att vara förutsägbara och lugna. Jag blir påmind om att en otäck händelse i en valps liv räcker för att sätta spår för livet. Tänker på det när jag träffar människor som påstår att djur inte har känslor. Okey, djur och hundar kan inte göra långtidsplaner som vi människor, men de har absolut minne och känslor. Därför tycker jag att det är lika viktigt att värna om utsatta djur som utsatta människor. DN skrev i veckan om altruism. Människor som hjälper andra mår bra. Många talar om girighet just nu. Därför känns det bra att läsa artikeln om altruism och goda människor. Utan omtanke om varandra har vi inga trevliga samhällen och färre glada människor.

Ibsens ”Geng

8 maj, 2010

Hans besvärliga uppväxt märks i alla hans teaterstycken. Hans mamma kom från ”fin” familj och fick inte gifta sig med Ibsens riktiga pappa. Ja, hon var oplanerat gravid. Istället arrangeradesäktenskap med ”lämpligt parti”.  Ödet ville att Ibsens riktiga pappa gick det skapligt för medan den lämplige maken gjorde konkurs. Familjen flyttade från stan, bodde och levde fattigt i en håla. Pappan söp upp pengarna. Ibsen var begåvad, men pengarna räckte inte till vanliga studier. Han fick stöd av olika personer vad gällde utbildning och skrev dygnet runt samtidigt som han arbetade som apotekarlärling. Han och hans mamma påverkades av tidens konventioner. Varianter på detta kommer hela tiden igen i Ibsens enastående pjäser. Han var också samtida med Freud och andra nytänkare. Gengångare på Stadsteatern handlar om hur vi påverkas av vårt förflutna. Helena Bergström är enastående som änkan Alving. Under den en och en halv timme korta pjäsen faller hela hennes tillvaro samman. Präster hade mycket makt och inflytande på den tiden. För att upprätthålla skenet, kunde både präster och vanligt folk muta varandra. Bara det såg ok ut. Fasaden var viktig. Något som väl hör mänskligheten till oavsett tidsålder. När tragedin är ett faktum känner jag glädje över att vårt samhälle har utvecklats, att demokratin över klassgränser och mellan kvinnor och män har förbättrats. Och att Freud har kompletterats med Kognitiv Beteendeterapi KBT. Livet är inte lika ödesbestämt som på Ibsens tid. Pjäsen ger perspektiv på tillvaron, och är en fantastisk upplevelse.