Möte med Margareta van den Bosch – unik H&M designer

29 september, 2010

Redan som barn tyckte hon om att rita. Pappa var välkända EWK, som gjorde politiska teckningar i Aftonbladet. Utbildning på Beckmans. Jobb utomlands, ca 10 år i Italien. Lärare på Beckmans. Margareta känner alla svenska designers, har träffat många på Beckmans. Margareta berättade hur de arbetar på H&M, inte bara med design utan också om kultur och värderingar. Teamet viktigt. Känsla för senaste mode, hur man fångar upp trender. H&M är affärsmässiga ut i fingerspetsarna, med tillverkningspoler runt om i världen. Dessa enheter har i sin tur kontakt med fabrikerna som tillverkar kläderna. Att få balans mellan start up av nya butiker runt om i världen, att hitta rätt mode som säljer. Hyllvärmare har ett stort företag aldrig råd med. Omsättningshastigheten på kläder och lager är mycket hög. Samtidigt är H&M extremt noga med etiska regler vad gäller behandling av direkta och indirekta medarbetare samt levande varelser. Skinn får bara komma från slaktdjur. Inget skinn från Indien pga transportförhållanden. Inga fuskpälsar. Jag minns när merinoullen diskuterades i media. Man skär bort skinnet runt bakdelen på fåren. Utan bedövning. Sådan merinoull används inte inom H&M. Omtanke om miljön är viktig. H&M väljer mer och mer organisk bomull och recycling av material. Jag är mer imponerad av H&M efter att ha hört Margareta van den Bosch tala om design och H&M som företag än jag trodde var möjligt. En reflektion – familjeägda företag med stark styrning och levande ägare önskar jag fler av.

Pia Johansson är strålande i Petra von Kants bittra tårar på Stockholms Stadsteater.

16 september, 2010

Hur Pia Johansson klarar att spela denna osympatiska kvinna är en gåta. Så elak och egoistisk mot hela sin omgivning. Jag har sett flera av Fassbinders filmer (författaren till pjäsen), och läst om honom som person. Jag gissar att hans text om Petra i hög utsträckning handlar om honom själv. Sådan han var innan han söp, knarkade och arbetade ihjäl sig. På bilder i tidningarna såg han tjock, ovårdad och osmaklig ut. Gissar att de yngre pojkar han blev förälskad i uppförde sig ungefär som ”Karin” i den här föreställningen. Var tillsammans med honom ett tag för att bli berömda skådespelare och/eller för att han var rik. Intressant att Fassbinder väljer att skriva om en kvinna som verkar vara en kopia av hur han var själv. När jag lämnade föreställningen efter dundrande applåder kunde jag inte komma på ett enda sympatiskt drag hos huvudpersonen. Pia Johansson är enastående som skådespelerska. Jag har sett henne spela i allt från döende elak cancerpatient till glättiga roliga roller. Och så nu den här gestaltningen. Den är deprimerande och fantastisk.

Fadern på Stadsteatern i Stockholm

5 september, 2010

Minns första gången jag såg honom spela i Dostojevskis pjäs Brott och Straff. Då var han ung, och jätteduktig. Nu är han äldre och en fantastisk regissör. Har tyckt mycket om de olika föreställningar han har regisserat. I SvD och DN har de intervjuat Philip Zandén inför premiären. Då har han berättat hur han och huvudrollsinnehavaren Kjell Bergqvist har talat om sina upplevelser av faderskap. Jag har tidigare uppfattat Kjell Bergqvist som en riktigt jobbig macho-man. Men i den här föreställningen är han känslig och övertygande. Fantastisk rollprestation. Gillar också upplägget där dottern Bertha finns med som en osynlig figur i hela föreställningen. Jag var väldigt tagen av den här föreställningen. Kände mig djupt berörd. Det gjorde mitt sällskap också. Grattis alla ni som inte har sett Fadern ännu!