Mod är bristvara

29 november, 2010

Artikeln beskriver olika personer som har vågat berätta om fel och oegentligheter på arbetsplatser. Det är farligt att berätta obehagliga sanningar. Så har det varit i alla tider. Förr bestraffades människor med döden. Idag medför det avsked och svårigheter att få nya jobb. I både DN och SvD skrivs det om Bradley Manning, 23 år. Han arbetade som underrätteanalytiker för den amerikanska armén och hade tillgång till mycket hemligt material. Man tror att det är han som har läckt informationen vidare till Wikileaks. Känt är att han kontaktade den kände före detta hackaren Adrian Lamo, och ville ha hans hjälp att sprida information han fick via jobbet. Lamo avslöjade detta för amerikanska myndigheter. Just nu skakar Manning galler i avvaktan på rättegång. Det krävs mod för att avslöja stora hemligheter. Ibland kan de vara viktiga för samhället, ibland kan de ställa till det. Vad som gäller i olika fall är upp till den enskilde att tycka om. Själv är jag tveksam till nyttan av läckor via Wikileaks. En del kan nog ställa till det för världsfreden. Är det värt det tänker jag i mitt stilla sinne. Jag hoppar i tanken tillbaka till tiden med nazismen. Hur många vågade ifrågasätta dem och deras makt? Det var med risk för livet några få vågade detta. Jag beundrar de som vågade, de som stod upp för sina tankar under nazismen. Det är alltid svåra avvägningar, när man ska vara modig, och när det kanske går att arbeta på andra sätt. Enklast är alltid att i efterhand berätta vad som hade varit rätt, för då har vi alla facit. 

Har rest med SJ två gånger senaste veckorna

23 november, 2010

Kan promenera vidare. Behövs ingen buss eller taxi (för mig i alla fall som gillar att gå). Ingen security. Bara det! Minns när jag var i Bergen med bara handbagage. De mest nitiska security vakterna jag har upplevt. Eftersom jag var stressad den gången blev det ett mindre bra möte. Men dit gick det inte att ta tåget, skulle ha tagit för lång tid. Sitter här på tåget och inser att SJ och tåget till Göteborg är en positiv upplevelse. Trevlig personal på dagens tåg (kan ju variera). Läste i SvD att Kina planerar järnvägsbyggen till olika grannar. De startar bygget till Burma om två månader. Där behöver de inte vänta på bygglov och riskera överklaganden. Diktaturer har snabba beslutsgångar om man säger så. Undrar hur det kommer gå med de svenska planerna på utbyggnad av snabbtåg ner till kontinenten. För en tid sedan talade alla om de investeringarna. Tänker att järnväg till Europa binder samman fler människor än järnväg upp till Norrland. Botniabanan hade de hållit på med bra länge innan den blev färdig. Få människor i området. Dyr. Och i början läste jag att den inte fungerade. Folk fick åka buss…

Intensiv ridning i Portugal på Hippikos vid Porto

9 november, 2010

Krävande instruktörer. Vi var bara två personer per instruktör, så det gick inte att fuska.  Ligger vackert med utsökt över berg. Två uppkäftiga Jack Russel vovvar gjorde livet osäkert på ett charmigt sätt. De hade mycket att stå i när de skulle kolla alla gäster, hästar, djur på gården och varje ljud som dök upp. En fårskock vandrade runt. Tre sköldpaddor simmade och solade i en liten damm. Maten var fantastisk. Fem rätter till middagen, inklusive vin från den egna gården. Ägaren bygger upp stället tillsammans med sin syster. Han har textilproduktion i Porto, och satsar på kvalitet i varje detalj när det gäller hästanläggningen. Roligt att prova på, roligt att komma tillbaka och träna på att bli en bättre ryttare.