Eva Gabrielsson, Stieg Larsson och sanningen om arvet?

28 januari, 2011

TV-profilen Skavlan hade både Eva Gabrielsson och Stieg Larssons bror som gäster i TV1. Inte samtidigt, utan gångerna efter varandra. Jag råkade se båda programmen. Då började jag tveka om vad som egentligen har inträffat.

Eva Gabrielsson har inte skrivit sin nya bok om ”sanningen” själv. Alltså är hon inte författare. Alltså var hon inte medförfattare till böckerna Stieg skrev.

Hon har fått erbjudanden om mycket pengar av Stiegs familj. Hon har fått behålla lägenheten trots andra rykten. Fakta i målet är att Eva Gabrielsson och Stieg Larsson aldrig gifte sig eller skrev testamenten. Då gäller lagen.

Och alla erbjudanden utöver lagen har Eva vägrat gå med på.

Jag börjar tycka att Stiegs bror och pappa verkar vara ok som personer. Och lärdomen är att skriva avtal, testamente eller gifta sig. För då inträffar aldrig den här typen av problem.

Elever pluggar bäst med prov. Dagens Nyheter söndag 23 januari

24 januari, 2011

Jag var aldrig den där organiserade personen som läste åtta timmar om dagen och sedan i god ordning gick upp och tenterade.

Nej, jag sträckläste alltid i slutet. Vet inte om det är den bästa studietekniken. Men den fungerade för mig.

Det är intressant att läsa Karin Bojs krönika om nya rön vad gäller studier. Forskning visar att eleverna själva tror att de lär sig mer när det är lustfullt. Men att vetenskapsmännen kunde mäta att plugg med prov ger bäst resultat.

Skolan har under många år varit utsatt för en stor experimentlusta. Men plötsligt verkar det som om de gamla traditionella inlärningsmetoderna ändå ger bäst resultat.

Min uppfattning är dock att läraren gör skillnad. En bra, intresserad, pedagogisk lärare är ett måste. Och något av partierna, tror faktiskt att det var socialdemokraterna, sa häromdagen att det gäller att testa hur pedagogiska blivande lärare är.

Äntligen. Jag minns de intresserade lärare som gjorde skillnad för mig. Ofta var de stränga. Det var ordning under lektionerna.

Men de var engagerade, besjälade och intresserade. Och goda pedagoger. Ungdomar är framtiden. Och utbildning är långsiktigt viktigt.

En smäll rakt in i magen. Så känns det. Enastående teater på Sofi Oksanens pjäs. Plats Stockholms Stadsteater.

16 januari, 2011

Människors förhållande till makt.

Pjäsen utspelar sig i Estland, som har haft många makthavare genom åren. Oftast ryssar. Ibland svenskar. Men i handlingen finns också några år med tyskar.

Det var under andra världskriget. Många estländare utrensades under Stalin. Dödades eller fick enkel biljett till Sibirien. För människorna i Estland gällde det att överleva. De tvingades förhålla sig till sina olika makthavare.

Huvudperson i pjäsen är en äldre kvinna på landsbygden. Hon har angivit sin syster, hon har gift sig med en person som hon inte älskar, hon har åtrått systerns man. Och avskytt systerns barn. Vi ser henne både som gammal, och som ung i full kraft.

Den äldre kvinnan möter en dag sitt förflutna när ett barnbarn dyker upp. Jagad av hallickar från Tyskland. Vi möter minnen av tortyr, maktmissbruk och en stark överlevnadsinstinkt.

Jag var tagen av föreställningen. I programmet står att det framför allt är kvinnor som är utsatta. Jag tycker nog att alla är utsatta. Jag känner mig djupt berörd. Det känns som en upplevelse på många olika plan.

Jag tänker på föreställningen flera dagar efteråt. För mig ett bevis på att det är en bra pjäs. Så lätt vi människor går från etiska, bra personer till rena vilddjur.

Nygammal nyhet. Fler människor blir mer än 100 år. I Sverige och i andra länder.

8 januari, 2011

Jag tänker att när det gäller de här prognoserna bygger forskarna på kända fakta. De tittar bakåt och ser hur gamla människor har blivit.

Så tänker jag vidare. De här pigga 100 åringarna växte upp när barn tvingades gå långa vägar till skolan, när barn lekte utomhus istället för att sitta vid datorn hela dagarna och vända på dygnet. När barn åt hemmalagad mat. När Coca Cola och hamburgare var fest på helgen – inte vardagsmat vid pc-n.

Så tänker jag på en annan trend som vi läser om i media. Vi får larmrapporter om att befolkningen blir fetare. Det gäller i Sverige, men också i andra länder. Värst verkar det vara i England och USA. Den här trenden utvecklas snabbt. Folk blir fetare och fetare. Det innebär, säger forskarna i de här rapporterna, att risken för diabetes i unga år ökar. Åderförkalkning och högt blodtryck. Troligen bidrar det också till dåliga knän, leder och ryggar och skörare benstommar.

Så blir det när man  inte använder sin kropp och sina muskler. Antalet gymnastiktimmar i skolan räcker inte för att kompensera våra alltmer stillasittande liv.

Ändå rör vi oss sannolikt mer i Sverige jämfört med exempelvis USA där befolkningen tar bilen från hus till hus. Gäller alla städer utom New York. Jag tänker att de här två framtidsutsikterna motsäger varandra. Risken finns nog att framtidens människor lever kortare på grund av vällevnadsproblem.

Den som lever får se. Och jag är glad om jag har fel.

Trettondagsafton på Stockholms Stadsteater blir nog en riktig långkörare

3 januari, 2011

Och regissören lyfter fram det roliga (till skillnad mot en annan Shakespeare-pjäs som just nu går på en annan teater. Den skulle också kunna vara rolig men regissören ville vara mer seriös. Jag tyckte tyvärr att den var väldigt långtråkig).

Det enda jag inte tycker är toppen i den här föreställningen är sånginsatserna. Skådespelarna är begåvade och bra, men de är inga sångare. Musiken däremot är uppiggande. Alla skådespelare bidrar till en härlig helhet. Lekande lätt och roligt. Skämt med varandra och glimten i ögat mot oss i publiken.

När man stressar i vardagen är det härligt att gå på teatern och bli glad. Jag kan rekommendera Trettondagsafton på Stockholms Stadsteater till alla, förstagångsbesökare som rutinerade teaterrävar.