Skojaren som lurar etablisse-manget i  en hel landsortshåla

26 september, 2011

Vi i publiken förstår att alla på scenen är korrupta mutkolvar som å det grövsta missköter sina plikter. Alla tar mutor. De föraktar undersåtarna. Borgmästaren tar mutor av alla. Ljuger och hjälper ingen mer än sig själv. Fängelsechefen ger inte fångarna mat. Sjukhuschefen ger inga mediciner. Naturen läker bäst utan ingrepp och ju fortare patienterna lämnar sjukhuset desto bättre. Och postchefen sprättar upp och läser alla brev.

Korruptionen är total. Medborgarna har ingen talan. Rädslan för ”revisorn” från St Petersburg är total. Alla stadens chefer riskerar sina jobb och extrainkomster – mutor. Därför vill alla hitta ”revisorn” så de kan visa hur väl de sköter sina ämbeten.

De hittar en skojare, värre än de själva som bor på ett hotell utan att betala för sig. Alla tror att han är ”revisorn”. Eftersom han är storskojare, tar han chansen. Låter sig mutas å det grövsta. Berättar om alla fina människor han känner i St Petersburg. Han flyttar in hos självaste borgmästaren. Kurtiserar borgmästarens fru och dotter. Förlovar sig med dottern. Då, är han nästan avslöjad och måste hals över huvud försvinna. ”Tillfälligt”.

Det är en hejdlöst rolig pjäs. Rädslan ligger som en våt filt över människorna. Rädslan att bli avslöjade. Jag tänker att pjäsen beskriver hur lätt människor blir en icke-tänkande skock. Hur psykopater och skojare kan dupera, något som sker om och om igen. Jag tänker på H C Andersens ”Kejsarens nya kläder”. Alla bugar för skojaren, ingen vågar säga sanningen. En föreställning som alla har glädje av att se. Dels för att den är komisk och jätterolig, dels för att den påminner oss om våra mindre bra egenskaper. Sådana som kan poppa upp hos väldigt många, fast alla låtsas som att det är helt otänkbart. Just därför bör den ses.

Tankar kring storföretags- och småföretags kultur

21 september, 2011

 I kreativa småföretag går beslutsfattandet fort. Man skapar sina system samtidigt som man jobbar. ”Vi skjuter från höften” sa en småföretagare om sin kultur. De växte fort och hade lite av vilda västern i sitt dagliga beslutsfattande. Fördelen är att det finns möjlighet att ta initiativ. Resultaten syns. Det är mindre av maktkamper, för folk har inte tid med sådant. Alla jobbar för fullt. Nackdelen kan vara att det ibland går för fort. Medarbetarna får ofta göra allt, blir lite av tusenkonstnärer. I takt med att företaget växer måste kultur och administrativa system stramas upp. Jag minns IT-företaget Enator, som ville ha småföretag över hela linjen. Deras lösning var att knoppa av växande företag och göra dem till dotterbolag med egen VD varje gång antalet medarbetare var fler än 50. Många småföretag i den stora koncernen.

Stora företag och organisationer har en struktur och en historia som påverkar verksamheten. Privata stora företag är ofta stolta över sina grundares första steg. Man vårdar minnet och historien. När företaget växer, får fler medarbetare krävs det mer administration. Människor som arbetar i stora företag måste tycka att det är okey att följa riktlinjer och strukturer. Fördelen är att alla vet vad de ska göra, som exempelvis i amerikanska IBM. De leder alla dotterbolag och medarbetare i hela världen med tydliga riktlinjer. Alla går åt samma håll. Utmaningen är att attrahera kreativa entreprenörspersoner som inte trivs med att följa givna regler utan vill hitta sina egna vägar. Detta är en evig utmaning i stora företag.

Statliga och offentligt ägda företag har också tydliga styrsystem. Staten som ägare måste arbeta så. Risken här, liksom i fallet med stora privata företag, är att organisationen kan bli så regelstyrd att medarbetarna blir lomhörda för verkligheten. I valet mellan regler och verklighet kan reglerna bli gällande. Människor brukar vara rädda att bryta mot regler. Följden kan bli att de föredrar att göra ingenting, hellre än att göra fel.

 

Väggarna dryper av blod. Hämnd leder till hämnd.

18 september, 2011

Ann Petrén, Lennart Jähkel och Andreas Kundler är mina favorit-skådespelare sedan tidigare. Tillsammans med nya skådespelare ger de en rolig, tänkvärd föreställning. Det tyckte både Matilda 20 år och jag. Min tidigare ordförande i Ruter Dam Britt-Marie Bystedt, kulturellt kunnig, brukar påpeka att den klassiska Orestien är upphovet till Noréns alla pjäser. Jag kunde notera många likheter med Shakespeares Hamlet. Makt, konkurrens och svek i den närmaste familjen sätter okontrollerade känslor i svaj. Hämnd! Jag tänker också på Ibsens pjäs Gengångare, där familjen är besmittad och aldrig kommer ifrån sin skuld. Skulden går vidare till nästa generation. Man kommer inte undan sitt öde.

Det finns många i dagens samhälle som upplever liknande problem, inte bara bland invandrare med hedersmord utan också i vanliga familjer. Svek, makt, utsatthet och konkurrens. Norén skrev om sin egen uppväxt, upplevd för inte så länge sedan. Många familjer har liknande tragedier innanför sina väggar, men gör allt för att dölja dem för utomstående.

Ledarskap i företag och organisationer har också inslag av Orestien i sig. Makt, att på något sätt döda eller tillintetgöra sina fiender men på ett mer sofistikerat sätt. Fienden överlever, men vanäras och utgör inte längre någon konkurrens.

I Orestien är Grekland på väg att skapa den moderna demokratin. Rättegång, en jury får mandat att döma och parterna lovar att rätta sig efter domslutet. Detta istället för de gamla klansamhällena som hämnades varje oförrätt med mord och åter mord. Det intressanta är att nu 2500 år senare är det Grekland, civilisationens vagga, som inte håller måttet i Europasammanhang. Grekland har ljugit om sin ekonomiska situation och riskerar att fälla det europeiska samarbetet. Visserligen är de i gott sällskap med Italien, Portugal, Spanien och Irland. All utveckling går i cykler. Det är värt att komma ihåg att det alltid finns en lösning på alla problem, även om den ofta är smärtsam.

 

Ruter Dam har många kvalificerade tänkbara styrelse-ledamöter i vårt AffärsNätverk.

16 september, 2011

Som ett led i detta arrangerade vi ett Styrelseseminarium i veckan. Talarlistan bestod av prominenta representanter från regeringen, riskkapitalbolag, ägaransvariga i livbolag, representanter för valberedningar och författare till böcker om styrelsearbete.

Deltagarna var tidigare deltagare i Ruter Dams Chefsutvecklings- och Mentorprogram. De var intresserade lyssnare men ställde också viktiga frågor och deltog i de livliga debatterna som följde efter varje anförande. Viktiga aspekter som vi talade om var de ökande regelverken, det stora ansvaret för styrelseledamöter och efterfrågan på mod. Risken finns att styrelsen alltför slaviskt följer reglerna och glömmer affärerna. Det är viktigt att ha mod och att fokusera på långsiktig affär.

En följd av det ökande regelverket är att alltfler bolag lämnar börsen. Detta skrev SvD om häromdagen. Ruter Dam kommer fortsätta engagera sig i frågan om kompetenta kvinnor i styrelsen. Vi hoppas att många av våra kvinnliga chefer blir nominerade och invalda i styrelser framöver.

Vi svenskar är konflikträdda

12 september, 2011

 Italienare och fransmän är ofta högljudda (jämfört med oss) och de älskar att argumentera. Det uppfattar vi lätt som ilska, aggressivitet. Amerikaner är bra på att framhäva sig själva. När man talar med en anglosax är det troligt att man får dra av en hel del av det de säger. De är ofta tränade i att förbättra sanningen om sig själva. 

Vi svenskar är ärliga, pålitliga och vill inte förhäva oss. Bra egenskaper men hur klarar vi den internationella konkurrensen? Jag har hört höga chefer berätta hur de beundrar anglosaxiska chefer för deras sätt att förhandla och ofta vinna tuffa debatter och diskussioner.

Varför är vi svenska så konflikträdda? Och hur påverkar det vårt samhälle? Jag tror att den diskussion vi nu ser i skolan, där vissa föräldrar ställer tuffa krav på skolan och lärarna, kan vara exempel på flathet. Rektorerna är ofta kvinnor, uppfostrade i landet lagoms mentalitet dvs att inte förhäva sig och ställa krav. I mötet med krävande föräldrar lägger sig många och liknar en våt fläck. 

Många chefer i svenska företag är konflikträdda. Det gäller förresten också medarbetarna. Jag tycker att vi svenska borde träna oss i att ta konflikter och inse att det inte är på liv och död. Jag har hört exempel på utländska chefer som skäller ut sina underlydande chefer. När sedan dagen är slut händer det att de sticker in huvudet genom dörren och frågar om de ska ta ett glas tillsammans på vägen hem.

 

Skillnad på killar och tjejer i gymnasiet

6 september, 2011

Flickorna läste och följde instruktionerna och lyckades ganska snabbt få upp sitt tält. Grabbarna läste inte instruktioner. Det tog lång tid för dem. De gjorde fel, gjorde fel igen och lyckades efter många försök. Tjejgruppen erbjöd sig att hjälpa till och hänvisade till instruktionerna. Men det ville grabbarna inte lyssna på. Det spelade ingen roll att det tog lång tid med pojkarnas gissnings och prövningsmodell. Läraren stod i bakgrunden, suckade och sa att det är otroligt att det är samma sak varje år. Den här skolans första år i gymnasiet börjar alltid med en resa till Jämtlands vildmark så läraren hade upplevt samma sak tidigare.

När jag hör denna lilla sedelärande historia tänker jag att den stämmer bra in på forskning och erfarenheter jag gjort i livet. Flickor tränas i att följa regler. Pojkar i att överskrida gränser. Ibland är flickornas modell strålande, som när man snabbt ska ha upp ett tält och inte har en aning om hur man ska bära sig åt. Andra gånger är nog pojkarnas modell bra. Som när man utsätts för påfrestningar utan föregående varning, när man ska lösa en situation och inte har facit. Det är sådant som ständigt händer i livet. Den som bara följer regler går aldrig längre än reglerna själva. Den som hittar egna vägar kan gå hur långt som helst, men också göra fiasko. Utan att göra misstag kommer man heller inte långt.

Rektorer och skolchefer har tuffa jobb

4 september, 2011

Svenska Dagbladet har en intressant artikel om detta 4 september.