Nya ägare, nya tongångar i ett företag

30 januari, 2012

. Människor som i minnet vet ”hur man brukar göra vissa gånger”. Levande uppslagsböcker i företagets affärer, görande och historia. Det kan också handla om människor som varit en typ av socialt kitt i företaget, sådana som har sett och brytt sig om andra människor. Sociala, viktiga personer som bidragit till att många medarbetare kommer till sina arbetsplatser och att de har presterat lite bättre. Relationer är viktigare än många ”räknenissar” tror.
Jag minns en chef som levde i en liknande situation. Hon konstaterade att: ”Nu är det bara jag kvar som minns våra tidigare produkter, våra marknadsundersökningar och vår marknadsföring.” Hon berättade att sedan företaget såldes hade de ständigt nya chefer. Det uppfattades som svårt att göra karriär eftersom de nya cheferna rekryterades externt med hjälp av dyra konsulter. Varje ny chef rekryterade sedan sina närmaste medarbetare från sina tidigare arbetsplatser och nätverk. När vi träffades visade företaget röda siffror. Då hade redan några av de ”nya” cheferna åkt ut. Ytterligare nya hade rekryterats med hjälp av chefsrekryterare. Idag har det gått en tid. Jag hoppas att företaget har hunnit ikapp och hittat något av den själ som försvann. Det brukar också leda till högre lönsamhet. 

Vardagstips i januari

26 januari, 2012

Humor livar upp. Även om något känns jobbigt brukar det finnas något roligt i varje situation.
Göra saker som känns roliga. Umgås med människor som ger glädje och energi. Välj bort energitjuvarna. Kan vara svårt om de finns inom familjen, men försök att sätta gränser.
”Life is what happens while you are busy making plans” lär John Lennon ha sagt.

Lycko-Pers resa, på Strindbergs Intima teater

23 januari, 2012

En resa i syfte att bli man. På vägen möter han alla utmaningar en människa kan möta. Det går olika bra. Han slickar såren och går vidare.  Det var min Rotaryklubb som arrangerade kvällen. Underbart. Teaterchefen Ture Rangström hade innan besökt vår klubb och berättat om teatern. De har bara två heltidsanställda personer. Hankar sig fram på låga bidrag och ett stort mått av idérikedom. Jag inser att jag kommer bli en av deras ”vänner” Ture Rangström berättade att hans farfar hade arbetat med Strindberg när Intima teatern skapades i början av 1900-talet. Ture har hört av sin farfar hur livet på den tiden gestaltade sig. Han har också sökt upp skådespelare som var med på den tiden. Liksom Strindbergs lilla dotter. Ture Rangström är en hängiven Strindberg-förvaltare. Berättar att teatern tillkom för att Strindberg ville skapa en form av experimentteater där han kunde möta publiken i intima kammarspel. Den levde bara några år. Strindberg var inte officiell chef för föreställningarna. Han satt på läktaren och gav skådespelarna regi genom skrivna direktiv i form av små lappar. Teatern gick i konkurs efter några år. Den ligger vid LO-borgen. Något fackförbund, jag tror det var grafikerna, använde lokalen som samlingslokal. Efter många år i förvisningen har teatern, under Ture Rangströms ledning, återigen blivit Strindbergs Intima teater. Liten, intim, rolig. Värd besök bara för historien. Vi möter unga, energiskapande skådespelare. Roliga, utagerande. 8 skådespelare agerar i 37 olika roller. Den gamla vridscenen är fantastisk. Richard Turpin är regissör. Några få dagar kvar. Jag skulle önska att de sätter upp teatern igen, den är så rolig!     

S

16 januari, 2012

Sonen, Richard Forsgren, flydde fältet till London där han kopplade av med att bada. Under pjäsens gång fick han en ny roll som medlare mellan sina föräldrar.Föreställningen handlar om vardagliga människor. Vi ser en lågmäld konversation med fantastiska skådespelare. Jag tyckte pjäsen var magisk. Hon hackade på sin stackars man i syfte att bli bekräftad. Han gled undan. Många äktenskap och relationer utvecklas åt det här hållet när två helt olika personer är gifta och inte möter varandra. Jag kände igen mig, och det gjorde uppenbarligen många fler i publiken som jublade och gav ensemblen stående ovationer. Även om det är en sorglig pjäs, är den rolig. Två och en halv timme lång inklusive paus. Strålande upplevelse som jag gärna rekommenderar intresserade att se.